25 maj 2009

Balans?

Vart går gränsen för falsk vs diplomatisk? Hyklare vs pedagog? Mekaniskt vs överkänslig? Är det någon som har ett bra svar här? Inte jag iaf, antingen är jag för ung eller för oerfaren av allt för jag kan inte gränsen. Jag har ett hum, men vad som känns rätt och vad som är rätt är två olika saker. Vem har rätt, ungdomarna med sin samhälls och yttrande revolt eller äldre vuxna med sin diplomati? Mycket handlar om kunskap, och ni äldre har kunskap, men gör den kunskapen er till för bekväma människor eller bearbetar ni kunskapen till det bästa samhället? Ingen aning! Att säga sin mening är inte i många situationer uppskattat och dessutom, i många situationer, inte alltid passande. Men när säger man då sin mening, när struntar man i sitt falska leende och talar de man tänker. Jag kommer ihåg när jag var liten och pappa kom hem från jobbet och var arg. Vet ni varför? Alla talade gärna ut om sina tankar till varandra i fikarummet men när personalmötet kom så var de bara pappa som sa hur de var. Vem tror ni fick skiten? Rätt gissat! Så vem gjorde rätt? Pappa som sa de alla tänkte som inte var trevligt för chefen att höra eller hans jobbarkamrater som log och sa att allt var bra? Hur får man de bästa samhället? Vem måste ta på sig skiten att säga som de är och vilka ska sitta på sidan om och le för att behålla en positiv stämning?

Ja ni, om ni kan svara på detta gör ni de bra.

Jag tror nog att tiden kommer att ge mig mer balans i det jag gör och vem jag är men de är ingen lätt fråga. Ibland är de så att man hamnar med arslet i brevlådan åt vilket håll man än vänder sig om. För mycket hit och för lite dit. Ibland känns de som jag är en matematiker som kom in i fel värld, den värld jag älskar men där jag inte gör som de andra. Kreativ vs ambitiös?

Hur som helst har denna dag och tankar fått mig att inse att jag är färdig med Kramfors och de är dags att gå vidare och lära mig mer. Kanske går de till på samma sätt där och jag inser att så fungerar världen eller så kanske jag möter mina jämnlikar. Hur som helst så kan bara tiden avgöra de hela. Balans!

4 kommentarer:

Ida sa...

Hej hopp min älskling=)

du har nu blivit utmanad av mig!
gå in på min blogg och titta på inlägget från 31 maj=)

Hoppas det går bra på alla auditions
och gränsen är svår att hitta

Ida sa...

min blogg blev fel

ida sa...

min hjärna hänger inte me idag=/
det vart fel igen!!!!!!!!!!!

Pomperipossa sa...

Att vara diplomat innebär att säga sin mening utan att någon tar illa upp eller blir sårad.. Inte så lätt. Vuxna har kanske lite annat fokus på vad som egentligen betyder nåt för dem..det är sånt som ändras med åren. Däremot om man går och vantrivs på en arbetsplats så tycker jag man ska säga upp sig. Livet är för kort för att göra nåt man inte vill och inte mår bra av... Det viktigaste är att vara sann mot sig själv. Kram och hoppas det gick bra i lördags...