En annan är ju teknisk...

Måste ju börja med att skryta lite, jag har nyss installerat en raoter till vårt bredband så nu sitter jag hemma i vår soffa och skriver. Tycker de var bra för mig som brukar få panik när saker inte fungerar när man trycker på "on", men inte idag. Idag höll tålamodet enda till slutet=)

Sista veckan innan lovet har kommit och gått och tro de eller ej men jag har blivit bättre i min förkylning, fortfarande lite hängig dock, men så fort jag har jobbat klart i helgen så ska Therese försöka hålla sig till sängen. Kommer de gå undrade min kära mor? Och svaret är nog nej....Jag vill ju träffa alla vänner, kolla upp jobb inför sommaren och skriva klart alla mina ansökningar, plus träna på mina audition låtar och göra rollanalyser. Men en vecka kan gå relativt sakta om man önskar riktigt mycket till tomaten=D

Iaf så har jag lärt mig denna sista vecka att tro på de man lägger fram och de man tränar på. De händer ju ibland att man kommer in i en svacka och allt man gör ifrågasätter man. Vad gör jag för fel? Är detta tillräkligt bra? Hur ska kroppen vara? Rösten, låter de pressat, tekniken? Konditionen? Allt är ett stort frågetecken! Man får höra massor av bra konstruktiv kritik och man försöker att arbeta utifrån de för att få de perfekt. Men innan man vet ordet av de så har alla dessa hjälpsamma råd ätit upp en innifrån och man är sämre än innan man började öva. Fan vart är balansen i allt de här? Men jag kom fram till detta, att ibland duger de precis som de var och att man måste lära sig lita på sin egen kritik och sen överväga andras med lite salt, för i slut ändan är det jag som ska stå för de jag gör och känna mig stolt för de jag har presterat. Så ta mitt råd och blanda dina egna intutioner med andras kritik så har vi troligvis en bra balans på succé. Jag måste börja ta mitt egna råd bara. Trygghet i den osäkra världen. Hör dina egna röster och lita på de du känner. Ibland är de så svårt att sätta alla trådar till en knut, men de är ju lite tid kvar.

Another day in heaven

Japp, frustrationen är på hög nivå och skulle någon just nu tjafsa med mig skulle jag nog bita av huvudet på personen. Jag har legat i sängen i snart 12 timmar och VILAT mig frisk. Tror ni de funkar? Inte ett jä**a piss! "Man måste vila........ blabla bla" Ja de är jätte fint om man har noll ambitioner och tid över men när man vänder på den pannkakan så är de inte så trevligt längre. Det är 1 månad och två veckor till min första audition och jag känner mig inte alls förberedd. Att vara sjuk är inte heller en ursäkt att komma med utan de är bara att svälja de orden och köra hårt för att lyckas. Tro de eller ej men jag försöker tänka positivt och få de bästa av tiden just nu, så jag har engagerat mig i allt annat runtomkring som också måste göras fast inte kräver fysisk aktivitet. Så som att fylla i alla ansökningar och kopiera papper att skicka med och göra rollanalyser och planera själva resorna till alla auditions. Och så kommer frågan, måste du göra så många då? och svaret blir ja! De måste jag! Punkt slut! Så nu när de mesta är ordnat och jag skulle behöva lägga all min tid på de som tar mesta tid, dans och sång! Musklerna ska lära sig och tekniken ska sitta och i den här takten så kommer de inte vara på topp när de väl gäller. Det är inget som tynger som ogjort arbete som man brukar säga.

Jag skulle behöva en ny omgång av Olof Röhlanders positiva föreläsning " De blir alltid som man har tänkt sig". Skulle behöva en liten Röhlander på mina axlar just nu faktiskt! Behöver tänka positivt tills imorgon då jag återigen ska ringa vårdcentralen och bråka om att få en tid med en läkare, förra gången jag sa " jag skulle behöva träffa en läkare" då svarade kvinnan(alltid en kvinna) i den andra änden snabbt "Varför då?" Inte varför då som i av vilken anledning utan mer som varför ringer du hit och ställer krav. Så imorgon gäller de att övertyga dem återigen att jag behöver en tid. Och inte nog med de så bor jag i skogen och bussar och skog är inte gjorda för varandra. Bussarna går skit och blir man strandsatt på vårdcentralen kan man få sitta där å vänta i fyra timmar på att nästa buss ska komma så du kan åka 1 mil hem igen. Då kommer frågan varför inte gå? Men i 20 minusgrader och sjuk till och börja med så blir den självklar. Så jag svalde en del av min stolthet i dag och frågade min lärare om jag kunde låna hans bil medans han har lektioner på skolan för att åka till vårdcentralen. Och vad ska han säga, nej? Känns hur dumt som helst men valen är inte många så jag ber till universum att inget händer medans jag kör hans bil, vilken ångest de skulle vara!

Iaf så var något positivt igår. Jag och Anna har börjat en extra danskurs på kvällen i Kramfors och igår var första gången vi gick. När vi ko dit så visade de sig att de bara var vi två som hade dykt upp så de blev privat balett lektion för hela slanten. Helt underbart! Vi petade mycket på detaljer som man aldrig hinner på våra andra lektioner och blev väldigt medveten om vad man hade att träna på. Tänk om de kunde få vara så varje gång, inte så pjåkigt. Inte för att de inte är kul att vara flera men de skulle vara en lyx.

Ja ja nu har jag gnällt av mig och imorgon fortsätter äventyret på min resa genom förkylningar och stress inför ogjort arbete. Men jag försöker tänka positivt och försöker att inte se jordens undergång komma som ett resultat av detta. Lugn Therese, de löser sig. Tänk om man faktiskt kunde tro på sånna ord vid sånna här tidpunkter, vad glad man skulle vara.

Fredags känslor.

Idag är det fredag och därmed sånglektion och stageing (vi uppträder för varandra och ger konstruktiv kritik). Alla känslor kommer upp dessa dagar. Jag håller på att jobba med mina auditionlåtar och en av dem har jag hållt på med länge, var min sololåt på showen så den har sitt försprång men fortfarande mycket kvar att jobba på. Jag kommer aldrig bli less på den, de finns alltid utvecklingsmöjligheter, jag älskar de. Jag har upptäkt att jag gillar att ha problem för de betyder att man kan lösa dem och de är så tillfredställande, så de är så jag ser mina låtar. De är bara några pusselbitar kvar på den här låten och jag älskar att få den tiden på stageingen att få uppträda för sin ärliga jury, klassen, och träna hur bra man kan framträda med nerver i kroppen. Och ni kan tänka er att efter göra detta varje vecka så lär man sig hantera sin röst och kropp när den är nervös. Man lär sig fokusera och leverera, inte perfekt än men de är på väg iaf. Jag fick många bra synpunkter och har nu saker att förbättra, allt för att de ska vara på topp om två månader framför den riktiga juryn.

Ja, som vanligt så har jag massor av audition tankar, om dans, sång och monolog. Massor att jobba på, de blir fullrulle på veckodagarna men denna vecka var de segt att kommma igång eftersom jag missade måndagen men nu är jag riktigt peppad att sätta igång nästa vecka. Synd bara att de inte finns fler timmar på en dag. Skulle vilja jobba dygnet runt, ambition och envishet får jag väll sätta på min plussida när juryn frågar.
Jag har inte valt monolog än till min valfria, kollar igenom ett dockhem av Ibsen, är det någon annan som läser detta som kan komma på en bra monolog? Skriv gärna en komentar:) Skriv gärna om du har några tips på auditionträning eller överlag nått av erfarenhet att ge=)
Jag vet inte vad som är bästa att tänka på dessa auditions konstant eller om de är bra att koppla bort och ta tag i de igen med nya inlevelser. Men om de andra är de bättre som jag brukar komma fram till att de är så är de perfekt att komma hem under helgerna och byta miljö och tankar. Åhh jag sprudlar av obundna röda trådar, måste bara få ihop dem och följa dem. Men temat för nästa veckas träning är attityd! Absolut! Man måste ju komma in och äga sin plats annars åker man ut snabbt, alltid bra att öva upp de å. Hiihi någon som gillar att nöta saker? Men som sagt när alla små och stora detaljer sitter så sköljer en orgasm över själen, och vem vill inte vara med om de? Jag älskar den här världen!

ps. Lyssna på musiken från Wicked, underbart!! ds.

Trevlig helg vänner!

la la la la la

Foton: Hanna Persson

De kliar på min haka och hals så jag håller på att bli galen! De beror på penicillinen jag äter mot halsfluss. De är inte nog med att man har halsfluss man måste känna av tabletterna också. I natt har jag legat i frossa (även de en bieffekt) Så ingen dans blev de idag heller. Känns att jag har en hel del att träna och så vägrar kroppen att vara med! FRUSTRERANDE! Känns inge bra att sjunga heller eftersom halsflussen har påverkat stämbanden.....så vad ska jag göra istället då? Försöker engagera mig åt att hitta en bra monolog till mina auditions och öva på känsla och rollanalysering till mina sångnr. Jag vet de är mycket audition snack för min del just nu, men mindre än tre månader så gäller de, inte konstigt att man har svårt att släppa tanken. Vill ju så jäkla mycket! Iaf så är det onsdag och jag hoppas detta har gått över tills på fredag för då är de den veckliga sånglektionen och sen är de dags att bege sig hemåt igen, men de känns som en bortkastat vecka, men vem vet kanske en väldigt betydelsefull vecka sen efteråt, who knows.

Hur som haver, nu i helgen som var, var helt underbar! Träffade Zarah, åkte ut med pappa till stugan, gick ut och åt med mamma och små syskonen och fick spendera mycket tid min Marcus. En underbar helg. Jag och Marcus trotsade även "snöstormen" i söndags och körde ut till birsta för att egentligen inte kolla på nått speciellt. Älskar sådana helger!

Nu är det dags att inte försöka klia sönder mitt ansikte och sätt mig i studion för att spela in en bakgrund till simply the best. Kan ju vara bra att peppa sig med iaf:P

Och jag, de är min koncentrationstunga som skulle sticka ut på den översta bilden men Hanna redigerade den så nu gapar jag bara, hahaha.

Puss