Hyss i New York!

Hej alla fina och underbara medmänniskor!

Jag har äntligen fått tummen ur arslet och gjort ett blogginlägg!

*Paus för stående ovationer*

Jag älskar New York! Ingen överraskning kanske iom att det är staden som har allt!! Men det är inte bara att man kan göra och uppleva allt från Broadwaymusikaler till världens godaste cookie i Greenwich, det är känslan av att nästa livsmöjlighet kanske väntar bakom hörnet! USA är greeeeaaaat, om man har pengar! Tanken slår mig varje dag vad bra vi har det i Sverige med vår hälsoförsäkring, sjukvård och socialvård, för detta man ser på gatorna är tragiskt i ett sånt välutvecklat land som USA. Men det är en tråd vi tar upp i ett annat efterlängtat blogginlägg för idag tänkte jag att ni skulle få veta allt roligt jag har fått chansen att göra! Så när ni sitter där hemma i sofforna med laptoppen i knät så ska en rysning av välbehag flyta genom kroppen och lämna efter en eftersmak av längtan, en längtan av att komma och hälsa på mig så jag slipper vräka ur mig ”Du skulle ha varit med” de närmaste 20 åren!

Skolan, Broaway Dance Center, är fantastisk! Klasserna är hårda och nivån är svårare men lärarna är underbara! I programmet ingår 12 klasser per vecka men jag skulle vilja ta mellan 15-20 per vecka. Det finns så många bra lärare och man skulle vilja hinna med att ta klasser för dem alla! När jag åkte från Sverige var jag helt säker på att jag skulle ta jazz som mitt huvudämne men efter att ha spenderat en vecka på skolan och upptäckt alla dessa GRYMMA hiphop lärare så kunde jag inte motstå! Jag har nu valt Hiphop som mitt huvudämne och detta gör då att om jag vill så kan jag ta 7 hiphopklasser i veckan! Med detta sagt så får ni inte tro att jazzlärarna var en besvikelse för icke!! Det var en hård kamp men man måste arbeta på sina svagheter och jag ska koncentrera mig på att hitta min "flavor" och mitt "groove"! Samtidigt som jag får tekniken. 

Sen jag har kommit hit har jag hunnit sett en del faktiskt, så här är en snabb lista på ställen och vad som rockar och inte:

Time Square -  Mest turister men såååå mycket ljus och rörelse! Detta är även hemmet för dom flesta stora teaterscenerna, STORT plus!

Chealsea - Trevligt, mitt i smeten, lite classie lite skitigt. Har en mycket fin park vid kajen!

Central Park - Mysigt, stort och mycket folk. Man kan åka häst och vagn men det är inte lika romantiskt som det ser ut på film.

Harlem - Bara varit på nattetid på Red Rooster. Nice nattklubb i källaren och ägs ju dessutom av en svensk!

Financial district - Coolt på kvällen i skymningen när ljuset från alla höga byggnader lyser som juldekorationer. Ground Zero var mycket mer emotionellt jobbigt än vad jag trodde att det skulle vara!

Little Italy - Mysiga och romantiska restauranger överallt! Har en stor juldekorations butik!!!!

China Town - Hello Kitty!

Korea Town - Home of stora billiga smycken och väskor! Jag försöker hålla mig borta för jag är för rädd om min budget!

Soho - Lite trendigt och mysigt för shopping.

Williamsburg/Brooklyn - Ytterst trevligt! Lugnare, sköna barer och bra vintageshopping!

Sist men inte minst...

GREENWICH VILLIGE - Detta är mitt favoritkvarter! Det är som att allt stannar upp och man kan faktiskt höra andra läten än bilarna som brummar förbi. Det är mycket mysigt med trädalléer och söta mindre hus. Det är Carrie Bradshaws ports hem! Behöver jag säga mer! Området är fyllt med livemusik, mysiga caféer, trevliga hak och på torsdag går det en gigantiskt Halloweenparad med massor av utklädda människor genom området! Man får till och med gå med om man vill! Kommer ni hit och hälsar på mig så är det Greenwich Village som jag kommer att ha som min stora huvudpunkt. Då kommer jag låta er supa in atmosfären, vänta ett ögonblick, låta er dra efter andan och efter en spontan high five, applådera av tacksamhet!

Jag har självklart hemlängtan också! Saknar lugnet i Sverige och naturen men jag måste erkänna att jag trivs bättre än vad jag trodde att jag skulle göra! Jag känner mig så inspirerad av alla intryck och positiv till livet och dess möjligheter! Jag är kär, i NYC, helt enkelt!

Här kommer massa trevliga bilder från de senaste 2 veckornas blandade upptåg, helt utan ordning!

Halloween maskerad bal - Stället var inte alls bra så jag, Caroline och Anna drog vidare till Greenwich men våra outfits fungerade lika bra där. Kul att klä ut sig!!

Say what?? Här har man pröjsat 33 dollar, stått 50 min i kö och sen får jag inte dansa! ALDRIG!

Men snygg blev man iaf!

Café Reggio, god brunch och chai latte, öppet till 3 am alla dagar och väldigt trevlig inredning. Kommer bli stammis!

Pasticceria Rocco i Greenwich, åt browniekakan och behövde inte äta igen på hela dagen!

Fantastiska läraren Robert Taylor Jr! Vilken energi! Klart denna kille kommer att gå lång!

Hösten har kommit till New York

Prima ballerina i Central Park

Förra helgens mys med Anna och Lovisa i Central Park

En väldigt inspirerande dansföreställning, "Outed", av Andrea Torres om ett ungt lesbiskt par 

Columbus Circle

Nöjdtjej88 står och njuter i Central Park! Tack för denna gång! Nu ska jag powernappa för att sedan gå till skolan och skaka rumpa i min dancehallklass!

New York City

Flatiron Building

Union Square Park

Me as an angry bird

Min första Off Broadway pjäs

Staten Island Ferry - Frihetsgudinnan

Manhattan

Wall street

Ground Zero

Brooklyn

New York! New York!

Time Square!

Mitt nya favoritställe i New York, Greenwich Village!

Här hittar man även Carrie Bradshaw´s port!

Och Vänners hus!

STOLTTJEJ88

Kom och tänka på det nu, min dröm blev verklig...

Ända sedan jag och Anna Lehnberg åkte till Östersund för att auditia till Wallmans i Åre så har detta varit min dröm, att bli show- och musikalartist. Och idag så är jag en utbildad professionell artist! Dock en arbetslös sådan men det kommer att ge sig fram över.
Jag gjorde det, JAG fan gjorde det! Som jag kämpade med mina piruetter i gympahallen på Hola Folkhögskola och sjöng i timmar på Musikteaterskolan i Bjärnum för att sedan komma in på yrkesutbildningen Performing Art´s School för att där känna mig precis som hemma. Jag hade hittat hem!
Samma känsla som jag hade på gymnasiet på Estetmusik programmet så kände jag för Pas. Känslan att vara precis där man borde med precis dom människor man vill. Och nu 5 år senare så är jag färdig! Jag är där jag drömde om att vara för 5 år sedan. Det är värt en klapp på axeln, ett nyp i baken och ett champagneglas i handen! Tanken slog mig faktiskt nu, efter en veckas avsked från klassen och skolan där sorgen och tomheten efter alla har varit mer påtaglig så kom en stolthet krypandes i mig. Jag gjorde det! Bara jag! Trots en skadad axel och en operation så gick jag i mål. Det är en skön känsla som infinner sig i mig just nu hemma i soffan i sommarnatten. Trots att jag är långt ifrån den perfekta dansaren, sångaren, skådespelaren, kämpen, kvinnan, mannen, 25 åringen och människan så kom jag dit jag är idag. Så hur svårt kan det vara att ta sig ann nästa mål/kamp/dröm? Fixar man detta så fixar man allt! Varför inte?

BRING     IT     ON   !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tick Tack

Det börjar lida mot sitt slut.

"Allting har en ände, korven den har två", så lyder ordspråket och trots att jag aktivt försöker intala mig själv att det är långt kvar så tickar tiden på i samma gamla takt. Imorgon är det en vecka till genrepet av Collage2013 som vi just nu repar hårt med och efter detta så återstår bara 5 dagar av rent party och mys med varandra och sen är det över... "poff" sa det! För er som har missat detta så kommer jag trots min axeloperation gå ut nu med min klass den sista maj. Jag brukar inte vara den som gråter öppet och blir alldeles rörd men jag har en känsla av att när dagen kommer då skolan säger tack och hej då till oss i Pas3 så kommer det inte gå att stoppa tårarna. Vart tog tiden vägen? Finns det ett liv efter skolan? Tydligen finns det där, väntandes. I 5 år har jag studerat och kämpat för just detta, utbilda mig till artist, och på fredag om två veckor så är den delen av drömmen klar. Jag är utbildad och redo att sparkas ut i arbetslivet med huvudet först och förväntas landa i en graciös split. Det är lika skrämmande som det är lockade. Tänk att få bli sin egen människa igen, bestämma själv och sätta upp sina egna regler, det som andra kallar att vara vuxen. Samtidigt, vart är tryggheten? Vart är hem? Vart kommer pengarna till hyran in?
Jag har dock en känsla av att det kommer att ordna sig. Om man ger det lite tid och låter det sjunka in så kommer känslan av att ha blivit övergiven successivt försvinna bort bort horisonten.

SÅÅÅÅ vad säger ni om att se mig klämma ur det sista jag har att ge Performing Art´s School innan mitt nya liv startar?

Vad garanteras?

MYCKET sex, hud, tårar, gåshud, snygga människor, skickliga artister och explosiv dans.


En föreställning att minnas i många år framöver!

Biljetter bokas på www.dansforum.se

Spelas 24/5-26/5

Pappkartongen

Jag hatar att spela martyr samtidigt så finns en längtan att lägga mig ner på golvet, gråta tills jag somnar och ligga kvar tills någon som älskar mig tar min hand och strukturerar upp alla mina bekymmer och stryker mitt hår.  Jag är 24 år gammal och önskar emellanåt att jag var 10 och fick ligga i Pappas famn och bli tröstad. Jag önskar att någon kan ta fighten åt mig, fixa så mina drömmar går i uppfyllelse och sedan väcka mig kärleksfullt och säga ”varsågod, nu är det bara att njuta av livet”. MEN tyvärr så fungerar inte vuxenlivet så.  Här är dygnet 24 timmar, bensinen för dyr, pengar ett problem och väder alltid ett accepterat samtalsämne.  Jag tycker om benämningen bitterfitta, den ger en bild av ett surt och illaluktande underliv som ingen riktigt vill gå nära och det är väl så det är med bittra människor, ingen vill komma riktigt nära. Nu säger jag inte att jag skulle ge mig en permanent stämpel i huvudet med denna magnifika benämning men absolut en mindre uppskattad tatuering på röven. Det som är ironiskt med min önskan att vara ett barn igen är att när jag väl var ett så ville jag inget annat än att bli vuxen. Jag ville skippa odlingen och njuta av frukten. Precis så är det nu med. Jag vill skippa början av min skakiga karriär och vakna upp när jag har funnit en stabil plattform där jag trivs, och då kan jag börja leva.  Denna del av min karriär, snart examinerad artist som egentligen skulle behöva 10 år till av erfarenhet för att ha chansen att få ett jobb och påbörjat min utbildning i spjälsängen, denna del som kallas för ”resan” ser jag som en plågsam tripp genom limbo. ”Resan är målet”, ”Man lär sig genom att misslyckas”, bla bla bla. Man vill väl inte ha facit i hand när det kommer till ens enda liv men en liten föraning om hur det ska gå hade varit lugnande när mörkret lagt sig och fötterna skruvar sig nervöst under täcket. Något vi får höra minst en gång varannan vecka är ”Var inte så svensk, ingen vill se mellanmjölk”. Vad gör man då om man känner sig lika originell som en pappkartong?



Detta är inget sympatikalas, bara en vinkel av sanningen.

Juletid

Här bjuds det på högtidernas minnen i noga valda fotografier. Varsågod att njut;)

Älskade syskonen!

Sundsvallsflickorna är återigen samlade och ska göra stan osäker.

Sundsvalls godaste mat på restaurangen 7 kryddor

Nyår firades i Götet med fint sällskap och kickade igång med Mandylainens födelsedagskalas!

Sätta knorr på grisen är ett måste!

GOTT NYTT ÅR!!!=)