Pappkartongen

Jag hatar att spela martyr samtidigt så finns en längtan att lägga mig ner på golvet, gråta tills jag somnar och ligga kvar tills någon som älskar mig tar min hand och strukturerar upp alla mina bekymmer och stryker mitt hår.  Jag är 24 år gammal och önskar emellanåt att jag var 10 och fick ligga i Pappas famn och bli tröstad. Jag önskar att någon kan ta fighten åt mig, fixa så mina drömmar går i uppfyllelse och sedan väcka mig kärleksfullt och säga ”varsågod, nu är det bara att njuta av livet”. MEN tyvärr så fungerar inte vuxenlivet så.  Här är dygnet 24 timmar, bensinen för dyr, pengar ett problem och väder alltid ett accepterat samtalsämne.  Jag tycker om benämningen bitterfitta, den ger en bild av ett surt och illaluktande underliv som ingen riktigt vill gå nära och det är väl så det är med bittra människor, ingen vill komma riktigt nära. Nu säger jag inte att jag skulle ge mig en permanent stämpel i huvudet med denna magnifika benämning men absolut en mindre uppskattad tatuering på röven. Det som är ironiskt med min önskan att vara ett barn igen är att när jag väl var ett så ville jag inget annat än att bli vuxen. Jag ville skippa odlingen och njuta av frukten. Precis så är det nu med. Jag vill skippa början av min skakiga karriär och vakna upp när jag har funnit en stabil plattform där jag trivs, och då kan jag börja leva.  Denna del av min karriär, snart examinerad artist som egentligen skulle behöva 10 år till av erfarenhet för att ha chansen att få ett jobb och påbörjat min utbildning i spjälsängen, denna del som kallas för ”resan” ser jag som en plågsam tripp genom limbo. ”Resan är målet”, ”Man lär sig genom att misslyckas”, bla bla bla. Man vill väl inte ha facit i hand när det kommer till ens enda liv men en liten föraning om hur det ska gå hade varit lugnande när mörkret lagt sig och fötterna skruvar sig nervöst under täcket. Något vi får höra minst en gång varannan vecka är ”Var inte så svensk, ingen vill se mellanmjölk”. Vad gör man då om man känner sig lika originell som en pappkartong?



Detta är inget sympatikalas, bara en vinkel av sanningen.