Gårdagens första skoldag efter lovet kom inte smärtfritt, de vilade ett grått stort moln över dagen redan efter att klockan slog tolv. Vi har nu en saknad på skolan och surrealismen är stor och ekande. I söndags var jag helt ovetande men
efter måndagens minnesstund var verkligheten nära. Livets mening gjorde sig plötsligt påminnt och inspirationen försvann för ett tag.
Vi som aldrig lärde känna dig ångrar att vi inte fick ta del av din visdom. Du är saknad! Vi skänker en lång tanke till Erik Roos, vår snurriga "proffessor" och hans nära och kära!
Livet är kort, så ta vara på dina kära och gör dig lycklig!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar