Jag har hört en del om att när man är runt 20 tycker man att man vet allt om livet och man tycker att man inte har något kvar att lära. Jag vet inte vem som sprider dessa rykten men sant kan de då inte vara. Just nu känner jag mig ganska omogen i livet, ni vet man gör fel och försöker sedan hitta en väg som är rätt. Just nu känns de som jag befinner sig mitt i mellan, jag har gjort en del misstag men jag vet inte vilket håll jag ska gå för att göra de rätt. Det är inte lätt, hur blir man den människa man vill bli, den bästa människa man kan vara. En perfekt person existerar ju inte men hur gör man för att vara så nära som möjligt. Men den viktigaste frågan är, är de värt de? Är de verkligen kul?
Så vad kan vi sammanfatta av detta? Hmmm man lär sig med tiden om vem man är och hur man är en bra människa och helt perfekt blir man aldrig. Kliva på någons tår eller bete sig skit kommer vi alla att göra någon gång i livet och när de händer få man stå sitt kast, säga förlåt och försöka göra bättre. Men hur mycket borde man ändra sig till de bättre? Är inte allt en del av våra personligheter? Även våra svaga sidor/nackdelar? För vem är man egentligen utan sin djävul på ena axeln och ängeln på den andra. Vem vill egentligen vara perfekt?
2 kommentarer:
Hm.. Svår fråga... När man är 20 så har man lite annorlunda preferenser motför när man är 30.. Man lär så länge man lever, och man behöver inte alltid var "snäll" men lär sig att lägga fram det på ett lite mjukare sätt. Vilket innebär att ingen blir ledsen eller sårad trots att man säger sin åsikt. Hoppas allt går bra för det gumman.. Kram
Hejhej, jag kan inte komma till dig i helgen för jag jobbar natt på lördag! men kan nog komma ner nångon anna dag, hoppas du får en härlig dag, så höres vi senare! pusspuss
:D
Skicka en kommentar