Japp, frustrationen är på hög nivå och skulle någon just nu tjafsa med mig skulle jag nog bita av huvudet på personen. Jag har legat i sängen i snart 12 timmar och VILAT mig frisk. Tror ni de funkar? Inte ett jä**a piss! "Man måste vila........ blabla bla" Ja de är jätte fint om man har noll ambitioner och tid över men när man vänder på den pannkakan så är de inte så trevligt längre. Det är 1 månad och två veckor till min första audition och jag känner mig inte alls förberedd. Att vara sjuk är inte heller en ursäkt att komma med utan de är bara att svälja de orden och köra hårt för att lyckas. Tro de eller ej men jag försöker tänka positivt och få de bästa av tiden just nu, så jag har engagerat mig i allt annat runtomkring som också måste göras fast inte kräver fysisk aktivitet. Så som att fylla i alla ansökningar och kopiera papper att skicka med och göra rollanalyser och planera själva resorna till alla auditions. Och så kommer frågan, måste du göra så många då? och svaret blir ja! De måste jag! Punkt slut! Så nu när de mesta är ordnat och jag skulle behöva lägga all min tid på de som tar mesta tid, dans och sång! Musklerna ska lära sig och tekniken ska sitta och i den här takten så kommer de inte vara på topp när de väl gäller. Det är inget som tynger som ogjort arbete som man brukar säga.
Jag skulle behöva en ny omgång av Olof Röhlanders positiva föreläsning " De blir alltid som man har tänkt sig". Skulle behöva en liten Röhlander på mina axlar just nu faktiskt! Behöver tänka positivt tills imorgon då jag återigen ska ringa vårdcentralen och bråka om att få en tid med en läkare, förra gången jag sa " jag skulle behöva träffa en läkare" då svarade kvinnan(alltid en kvinna) i den andra änden snabbt "Varför då?" Inte varför då som i av vilken anledning utan mer som varför ringer du hit och ställer krav. Så imorgon gäller de att övertyga dem återigen att jag behöver en tid. Och inte nog med de så bor jag i skogen och bussar och skog är inte gjorda för varandra. Bussarna går skit och blir man strandsatt på vårdcentralen kan man få sitta där å vänta i fyra timmar på att nästa buss ska komma så du kan åka 1 mil hem igen. Då kommer frågan varför inte gå? Men i 20 minusgrader och sjuk till och börja med så blir den självklar. Så jag svalde en del av min stolthet i dag och frågade min lärare om jag kunde låna hans bil medans han har lektioner på skolan för att åka till vårdcentralen. Och vad ska han säga, nej? Känns hur dumt som helst men valen är inte många så jag ber till universum att inget händer medans jag kör hans bil, vilken ångest de skulle vara!
Iaf så var något positivt igår. Jag och Anna har börjat en extra danskurs på kvällen i Kramfors och igår var första gången vi gick. När vi ko dit så visade de sig att de bara var vi två som hade dykt upp så de blev privat balett lektion för hela slanten. Helt underbart! Vi petade mycket på detaljer som man aldrig hinner på våra andra lektioner och blev väldigt medveten om vad man hade att träna på. Tänk om de kunde få vara så varje gång, inte så pjåkigt. Inte för att de inte är kul att vara flera men de skulle vara en lyx.
Ja ja nu har jag gnällt av mig och imorgon fortsätter äventyret på min resa genom förkylningar och stress inför ogjort arbete. Men jag försöker tänka positivt och försöker att inte se jordens undergång komma som ett resultat av detta. Lugn Therese, de löser sig. Tänk om man faktiskt kunde tro på sånna ord vid sånna här tidpunkter, vad glad man skulle vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar