Helvete vad dåligt det blev alltihopa och så var jag väl inte i det bästa stadiet att ta emot kritik så medas lärarna skulle utvärdera och ge pointers om mitt framförande så hade jag fullt upp med att inte låta tårar tränga fram, inte för att det dom sa var på något sätt stötande mot mig men pga att jag fick mig själv att känna mig värdelös. Så kan det gå vissa dagar i utmaningen att utbilda sig till artist. Ibland kan jag komma hem och känna att idag fick jag fan till det, jag kommer klara detta och vissa dagar kommer man hem och känner, vem fan kommer att anställa mig? Så ja, världens bästa dag? Not! Men efter ha fällt några tårar på mina underbara vänners axlar så känner jag mig bättre till mods och kommer nog få upp hoppet inom kort. Men jag kan säga att varje dag kan vara en utmaning i sig själv i modet och självförtroendet inför framtiden. Många som hör att man pluggar till detta yrke tycker alltid att det är så spännande och imponeras MEN när jag är ca 35 år, kämpande artist utan arbete rännandes på auditions och konkurrerar med 20 åringar, så kommer samma människor undra, när är det dags för henne att klippa sig och skaffa sig ett riktigt jobb? Så för att sammanfatta detta så var detta en pissig dag men jag har fortfarande, en bit in, förtroendet att jag kommer att lyckas med detta yrke pga att jag älskar det jag gör så förbannat mycket att det kan inte sluta på något annat sätt!
Nu ska jag fan i mig städa badrummet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar