För det första hur svarar man på denna fråga? Jag har nu varit en New Yorkbo i 4 månader och fortfarande så är denna enkla fråga ett mysterium.
Scen 1
Random person: Wassup?
Jag: Ohh
I´m gooood. How are you?
Artigt och propert I all ära men när denna person sedan
svarar:
”I´m cool” på ett sånt här väldigt irriterande chillt sätt
så känner du dig inte så häftig längre.
Scen 2
Random person: Wassup?
Jag: Ohhh Wassup…….?
Random person: tyst
chill nickning
Jag: Höjer ögonbrynen
och säger med mitt ansiktsuttryck: ”Se där”
Oh yes
Swedich white chick is in the house!
Något som också förbryllar mig är att detta är landet där
sopkvasten är det mest framgångsrika städverktyget. Om du går längs gatan på
tex 9e avenyn förbi alla dessa restauranger så kommer du få se minst 3 män,
notera män, på olika ställen ta sin
lilla kvast och sopa trottoaren utanför deras restaurang. Även på skolan så
kommer där den lilla kvasten fram mer än sällan för att sopa upp ett litet damm
i hörnet eller kanske ett protienbars papper. Men det är inte vilken sop som
helst utan det är den beiga sopen man har på farstukvisten med små ”kvistar”
som gör jobbet, riktigt old school.
Sen har vi detta med ordet FUCK. FUCK hörs dagligen här men trots
detta så är det väldigt hyshan pyshan med att använda det. Speciellt om någon
är under 18 och hör detta ord yttras.
Till exempel så råkade jag överhöra detta samtal:
Jag gick längs 9e avenyn, återigen, för att ta mig till
skolan och hade denna dag bestämt mig för att det fanns ingen tid att traggla
fram hörlurarna till Iphonen utan jag fick nöja mig med the sound of the
streets. Stannar vid ett rödljus och inväntar bilarna. Som vanligt så knuffas
det och buffas i trafiken för att få komma fram och tydligen så var någon
framför riktigt trög, så där trög som man bara kan vara när man har andra tröga
bilar framför sig, så trög var denna bil. Så vad gör man? Man trycker på tutan
och släpper inte taget förrän alla har förstått att ”jag är irriterad och jag
vill hemskt gärna att ni ska veta om det!”. Bakom mig går det två män och
istället för att snällt vänta på att det ska bli grönt så svänger dom höger in
på 37e gatan. En av männen brister ut ”Oh shut the FUCK up” till dessa
högljudda bilar och fortsätter att gå. Varav en av bilförarna, som nästan har
lagt sin stora mage över ratten för att hålla in tutan när armen började bli
för trött, svarar i försvar ”FUCK you!”….paus…..”and your mother….”. Är inte
det vardagskomik så vet inte jag!
Så tillbaka till frågan i början, wassup?
Livet rullar på och att bo i New York känns inte alls så
stort som tanken på att bo i New York, detta kan bero på 1. Det har blivit
vardag och staden och jag har bekantat oss för varandra eller 2. För att jag
nästan aldrig lämnar Manhattan som för övrigt bara är 4 km bred! Eller det är
inte helt sant, det händer att jag tar mig till Brooklyns inneställe
Williamsburg, vilket är det perfekta stället om du vill hitta ett svenskt café.
Anledningen till att denna extremt inspirerande och
välskötta blogg har blivit så negligerad på sistone är mycket på grund av att
det händer saker varje dag som amazing och samtidigt så händer det ingenting,
precis som i allas liv. Men om vi ska summera nyheterna i Therese Brobergs New
Yorkäventyr så skulle jag sammanfatta det på detta sätt:
Bytt koncentration från HipHop till Jazz.
Har börjat ta en privat acting class utanför skolan med
grymma människor där jag just nu arbetar med två monologer av Oscar Wilde och
Mark Twain.
Har flyttat från Chelsea till Harlem och har nu 3 roomies
och ett dubbelt så stort rum som innan.
Jag ska dra till Kanada om 1 veckan och besöka Niagra falls.
Jag har en viss hemlängtan blandat med känslan att jag
aldrig vill lämna New York.
Jag såg WICKED i tisdags och grät! F A N T A S T I S K !
Denna stad, städernas stad, och jag kommer än så länge
väldigt bra överrens. Den är fantastisk, skitig, grå, upplyftande, irriterande,
älskvärd, skrämmande, fascinerande och så mycket mer som ord inte kan beskriva.
Nu är det dags för Fröken Broberg att ta sig ut i solen och
ta 3ans subway till Time Squere för att ta en dansklass innan det faktiskt blir
till att lämna Manhattan och dra till Williamsburg och äta pizza.
