Verkligheten kom ifatt!

Nu är första skoldagen avklarad. Så hur kändes det då? Jo inatt satt jag och önskade att vi kunde fått en vecka till. Jag känner att lite mer semester hade suttit fint men tiden går och ingen frågar mig vad jag vill så jag accepterar det, antar jag. MEN det var fint att komma tillbaka igen, träffa alla och hälsa på många nya människor som ska fylla vår skola det närmaste året. Det känns som det är en bra ny klass som har börjat på PAS, det var en härlig stämning. Kommer nog att bli mer pepp när lektionerna kommer igång imorgon, då kommer överambitiösa Therese fram och semestersugna och trötta Therese glöms bort till nästa sommar då hon återigen tar på sig mer arbete för att ha råd att leva nästa läsår. Hahah någon som låter en gnutta bitter? Nej egentligen

är jag bara trög när det kommer till förändringar så fråga mig om en vecka så har jag hunnit ikapp verkligheten på riktigt.

Flytten till min nya lya gick riktigt smidigt, det var jag, brorsan och pojkvännen. Nu är det mest en röra här hemma innan allt har kommit på plats. Har ännu ingen soffa och inget har skruvats upp på väggarna men jag har bara 3 kartonger kvar att packa upp. Men förutom att pyssla här hemma har vi hunnit att roa oss. I fredags så gick tåget mot Borås djurpark och jag måste säga att det var länge sen man hade så kul. Det spöregnade HELA tiden inne i parken men djuren var framme och med ett paraply så i handen var inte vi sämre. Det positiva med det hela var att man fick en exklusiv titt på djuren eftersom det knappt var några andra människor på plats.

Längtar just nu efter lönen så man kan åka till Ikea och handla lite, känner även att en dvdspelare hade ju inte varit så tokigt! Tänk att allt kostar pengar...

Nu är det dags att diska lite och se om middagen görs av sig själv=)

Tro, hopp och kärlek?

Det slog mig idag, när jag och den finaste Anna Ullin satt och delade våra farhågor inför hösten som komma skall att jag gräver min egna grav. Visst det är självklart "det löser sig" men för någon som alltid vill planera hur, så är det inte alltid så lätt. Men svaret på allt mitt grubbleri var HOPP. Jag är bland de mest "oreligiösa" människor man kan stöta på så det lilla ordet med fyra bokstäver slog mig aldrig, fören idag. Jag måste ha lite hopp, some faith! Att det löser sig när väl tiden är kommen, jag kan inte planera mina lösningar när problemen ifråga inte ens har dykt upp. Detta är säkert självklart för många av er, men inte för mig. Så nu satt jag och funderade på uttrycket "tro, hopp och kärlek" medan regnet smattrade på fönsterrutan. Jag tror jag fattar det. Förut har jag bara tänkt att "ja, men det är väl positivt, man måste ju ha alla tre" men just nu fattar jag grejen. Att tro är ju självklart inte på någon gud i mitt fall men en tro om en ljus framtid och hopp är ett lugn om att man kan bara göra så mycket och kärlek....ja vem fan behöver inte kärlek? Och för att kärlek ska fungera så måste man absolut tro och hoppas. Så.....nya ledordet är hopp men även tro.

Iaf för er som kan räkna så är det nu nedräkningen av min sista vecka i Sundsvall. Och hur känns det? Jo.......jag hoppas det blir bra;) Men sanningen är att jag är gruvad men längtar tillbaka lite. Det här med förändringar tar mig lite längre tid en en normal människa att acceptera. Men just nu börjar jag smälta denna fakta med lite mindre panik. Och efter att ha varit ute igår och insett att stan var full av "Wannabe brats" (tydligen även kallad "temps") så blev jag relativt optimistisk när jag tänkte på min resa tillbaka. Jag tror jag har gjort mitt i denna stad och det bär snart av mot ytterligare mål och berg att bestiga. Ska man vara ärlig så passar det mig bra att leka svensson i 8-9 veckor bara jag får återvända till mitt liv efter det. Hey, det är inte för alla helt enkelt!

Så Tack för mig och dags att gå i säng.